Tillsynansvar och Djurskydd

Ur boken Vardagsjuridik (Anna Molin, Björn Lundén Information förlag)

Katter - Tillsynsansvar

Liksom för hundägare gäller att en kattägare ska hålla sin katt under sådan tillsyn att den inte orsakar skador på människor, djur eller egendom. Om kattens ägare varit oaktsam i sin tillsyn över katten kan han bli ersättningsskyldig för skada som katten orsakat. Här skiljer sig ansvaret jämfört med hundar, där ägaren har strikt ansvar.

Katt som gör ifrån sig hos grannen

En vanlig orsak till tvister och diskussioner kring kattägares ansvar är katter som utför sina behov på en granntomt. Om en kattägare brister i sin tillsyn så att katten orsakar ”olägenhet för människors hälsa” kan kommunen (med stöd av miljöbalken) vidta åtgärder, till exempel genom ett beslut om att kattägaren måste hålla katten inomhus. Miljödomstolen har i en uppmärksammad dom fastslagit att en kattägare i princip inte kan ställas till svars om katten springer på någon annans mark och lämnar sin avföring där.

Katter fick vara ute

En fastighetsägare klagade hos kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd över att grannens katter återkommande förorenade i hans rabatter och framkallar allergi hos medlemmar av hans familj. Han vädjade till nämnden att med stöd av miljöbalken förelägga kattägaren att se till att katterna inte längre ges denna möjlighet. Nämnden vidarebefordrade klagomålen till kattägaren och menade att man inte kunde vidta fler åtgärder. Grannen klagade över nämndens beslut varför ärendet hamnade hos länsstyrelsen som avslog överklagandet. Länsstyrelsen menade att det ”i ett villaområde som det nu aktuella är det inte ovanligt att folk har katter och katter får vistas ute. Tåligheten är när det gäller katter enligt rättspraxis att en familj kan ha upp till några stycken katter. Att dessa har möjlighet att röra sig fritt utomhus är också accepterat. Att katterna därvid vistas såväl på ägarens som på andra fastigheter är också accepterat…”

Beträffande att katterna tog sig in i grannens hus och framkallade allergibesvär hos några av familjemedlemmarna konstaterade länsstyrelsen att: ”Ifråga om katter som tränger in i fastighetsägarens hus torde det vara familjens sak att freda sig genom att hålla fönster och dörrar stängda om katterna enkelt kan komma in genom dem.”

Grannen överklagade länsstyrelsens beslut till miljödomstolen och yrkade att kattägaren skulle förbjudas att släppa ut sina katter. Miljödomstolen delade länsstyrelsens uppfattning och avslog överklagandet.

Miljödomstolen mål nr M 398-00 (överklagad till Miljööverdomstolen som dock inte beviljade prövningstillstånd).

Övergivna katter

Det är en vanlig missuppfattning att en markägare får skjuta en katt som saknar halsband om katten uppehåller sig på dennes mark. Missförståndet kan nog förklaras av att det i lagen om rätt till jakt, som upphävdes 1987, stod att ”katt, som anträffas utanför gård eller trädgård där den hör hemma, må av jakträttsinnehavaren saklöst dödas”. 
I dag gäller att en markägare bara under vissa förutsättningar får avliva en lösspringande katt. Lagen säger att en katt som på goda grunder kan antas vara övergiven eller förvildad får dödas av jakträttshavaren (eller en företrädare för denne). Inom tätbebyggt område krävs polisens tillstånd för detta. Lag (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.

Djurskydd

Djurskyddet regleras främst i djurskyddslagen men även brottsbalken innehåller en djurskyddsparagraf (16 kap 13 §) där det sägs att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utsätter djur för lidande döms för djurplågeri med böter eller fängelse som straff. Enligt djurskyddslagen ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Det innebär bland annat att hund eller kattägaren ska se till att djuret:

• får mat och vatten
• inte överansträngs
• inte hålls bundet på ett plågsamt sätt
• ges nödvändig vård – vid behov av veterinär – då hunden eller katten är sjuk, skadad eller på annat sätt visar tecken på ohälsa.